17 Januari 2016, Söndag

sky, planet, and grunge-bild
 
Hej fina ni,
Jag är hemma i Västervik över helgen. I torsdags satt jag i biblioteket och pluggade. Fick ihop hela 400 ord, och kände mig lagom nöjd. Pratade med Cajsa och träffade även Ida och Linnea. Kändes bra att se dem igen.
I fredags var det dags för presentationen. Vi skulle vara tre grupper, två personer i varje grupp, som presenterade för varandra. Den ena gruppen var inte där, utan tillbaka hemma i usa, och Cajsa och jag var inte klara, så vi fick lyssna på Karro och Kanicha som höll en jämförelse mellan det Svenska och Liberiska sjukvårdssystemet. Sen hängde vi hos Karro en sväng, Cajsa, Moa och jag.
Mamma och pappa var nere vid ett eller så, och hade med sig mina julklappar, så nu har jag både matta och gardiner (och böcker! yay!). Vi åkte även ut till Samarkand och Rusta där jag hittade en till matta jag gillade, som jag fick för 80kr. 
Igår var det meningen att jag skulle plugga och hänga med Emmy. Gick inte så bra med pluggandet, och jag somnade strax innan jag skulle träffa Emmy. Hatar jetlag. Har varit vaken sen innan två i natt. 
Nu sitter jag i alla fall och pluggar. Har skrivit hela 200 ord till, men är lite förvirrad då författaren i boken jag refererar från inte riktigt kan bestämma sig vilka år han vill skriva om och gör allt huller om buller. Plugga tänkte jag göra till tolv, och sen ringa Emmy. Tycker vi kan mysa på Espresso house lite. 
 
Det känns i alla fall inte lika jobbigt att vara hemma igen just nu. Även om jag kände mig helt hjärtekrossad de två första dagarna så har det gått bättre och bättre sen dess. Beror nog lite på att jag vet att jag ser Charles snart igen. London eller Paris i April! Det bara måste bli så.
 
N~

Min resa, tillbaka i Växjö

 
 
Hej,
Nu är jag hemma igen. ''Hemma''. Det känns inte som mitt hem. Mest som en lägenhet jag inrett och betalar för. Jag är här för att sova, äta och plugga. Men det finns ingen kärlek innanför de här väggarna. Så känns det. 
 
Mina veckor i usa var helt underbara. Vi hittade på något varje dag och tog verkligen vara på den tiden vi hade. Det var bara två veckor, men det var två långa veckor, vilket jag inte klagar på. Men jag önskar ändå att tiden inte tagit slut. Det finns ingenting i världen som gör så ont som att skiljas från honom. Ibland frågar vi varandra hur vi ens orkar med den känslan. Men vi kommer alltid fram till samma svar, att det är värt det. För de stunderna vi är tillsammans är de bästa. 
 
Sen jag skrev det senaste inlägget var vi och besökte två till små städer som låg i närheten av SLO. Avila Beach, där Charles ska börja jobba på ett hotell, och Morro Bay, som var mitt favoritställe av de vi åkte till. Vi var inte så länge i Avila Beach. Vägen dit var genom berg och skogar. Kändes verkligen inte som vi var på väg att åka till en strand, snarare in mot landet. Stranden var inte så stor, inte staden heller, men den var rätt så mysig. Och hotellet var fint. De som jobbade där verkade jättetrevliga och vi blev bjudna på kakor innan vi åkte igen. Tror han kommer ha det bra där. 
Den åttonde åkte vi till Morro Bay och det första vi gjorde var att äta pizza. Efter det gick vi ner till hamnen. Där simmade uttrar i vattnet, som flöt på rygg medans de försökte knäcka upp ostron. Det låg sälar och vilade jämte båtar, många fiskade, och hela hamnen var riktigt färgglad. Men det som stod ut mest var den stora ''stenen'' som såg ut att ligga mitt ute i vattnet, Morro rock. Efter vi gått runt i hamnen åkte vi ut till den. Där surfade många bland de stora vågorna. Och vågorna var verkligen enorma. Det var jättefint. På kvällen gick vi till en fin Italiensk restaurang i SLO för att fira att vi varit tillsammans i ett år och elva månader, eftersom vi inte kan fira två år tillsammans. Det var fint, men min mat var inte så god, så det sög lite. 
 
Annars var vi även och kollade in the farmer's market i SLO. Där köpte vi majskolvar och färskpressad apelsinjuice. Det var också första gången jag provade på en Tamale. Den var inget speciellt, så jag blev lite besviken. I lördags åkte vi tillbaka till Santa Barbara, för att umgås med Jennifer innan hon skulle till London (hon landade i London idag/igår, den 13e) och för att spendera lite tid där bara. Vi gick på ett avskedsparty som hennes kompisar höll för henne i lördags. Och i söndags gick jag och Charles på State. Köpte in det sista jag ville ha med mig hem. Sen gick vi på en date på kvällen. Vi åt sushi på ett av mina två favoritställen där, och sen åt vi glass till efterätt på ett ställe vi fått presentkort till i julklapp av Jennifer. 
 
I måndags drog vi oss i sängen rätt länge, tills det var dags att börja packa. Vi åkte till sbcc innan vi åkte mot flygplatsen. Den här resan var jag inte så mycket i Santa Barbara, så vi var aldrig nere på stranden, vilket suger lite, men samtidigt vet jag att det inte är sista gången jag åker dit, så det är okej. Vi satt på min favoritplats på campus en stund, och pratade om hur vi båda önskade att vi kunde vrida tillbaka tiden och vara tillbaka på skolan.
 
Jag hade inte en bra flygresa hem. Var mest ledsen, och hade också ångest inför artikeln jag och Cajsa skulle skriva. Köpte internet på flyget, vilket var guld värt. Skrev med Cajsa och berättade att jag inte hade hunnit skriva uppsatsen, och sen mailade jag min lärare om det och han var förstående. Fick en till chans. Då kändes det lite bättre. Men jag kunde inte sova och jag kunde inte äta någonting. Var bara ledsen. Fick så himla ont i svanskotan också för att jag satt upp så länge. Nästan tolv timmar. 
I München, i väntan på mitt andra plan, stötte jag på Carl av alla människor, en kille jag träffade andra terminen i Santa Barbara, som Astrid var kompis med och som vi brukade festa tillsammans med. Det var ett sammanträffande. Han var på väg hem från Dubai. Så på det flyget hade jag ingen bredvid mig, så han kom och satt sig hos mig. 
Väl i Stockholm var det bara att sätta sig på tåget mot Växjö. Trodde inte jag skulle hinna först, för jag hade bara 50 minuter på mig till det tåget jag behövde ta. Men det fixade sig. Hade en plan B om det inte hade gått, och nu i efterhand önskar jag nästan att jag åkt till min syster istället. Så jag kom med sista tåget till Växjö, och sista bussen från resecentrum hem.
 
Var hemma runt midnatt. Kunde inte sova på hela natten. Hade sån jetlag. Och om jag somnade, så vaknade jag fem minuter senare för att jag var ledsen. Skypeade och pratade i telefon med Charles så mycket vi kunde. Imorse skrev jag till mamma och pappa och bad dem komma ner hit i helgen. Så de kommer på fredag, och så följer jag med dem hem en sväng. Vill inte vara ensam här, och min nästa kurs börjar inte förrän på tisdag. 
 
Allt som allt, det var en helt fantastisk resa, och jag är ledsen över att vara här igen. Men jag får försöka göra det bästa utav det. De närmaste dagarna tänker jag bara försöka fokusera på mig själv, att jag ska må bra, och på att skriva klart artikeln.
N~
 
 
 

2016

 
Hej!
Jag befinner mig i San Luis Obispo för tillfället. I denna stund sitter jag på biblioteket på Cal Poly där Charles ska plugga. Han har sin första lektion idag, så jag tänkte passa på att plugga lite grann. Det går inte så jättebra, så jag skriver här. 
Jag har varit här i strax över en vecka nu, och jag har en vecka kvar. Jag kom förra söndagen. Sen dess har vi firat Natalie (Charles lillasyster) som fyllde sexton, hängt med Charles familj, och shoppat. Vi var i Orange County till den 30e, då åkte vi till Santa Barbara en sväng. Vi stannade där två nätter. Umgicks med Derek (Charles storebror) och hans flickvän Jennifer. De ska nämligen flytta till London några månader. Derek jobbar med film (hans chef är den som regisserat Tillbaka till framtiden och Forrest Gump till exempel), och nu ska de jobba i London tills i sommar någon gång. Vi firade nyår där. Startade dagen med lite shopping, och avslutade året med tacos, och Ex Machina. Det var en lugn kväll hemma, men det kändes också helt rätt.
Sen vi kom till SLO har vi åkt och gått runt i staden lite. Vi åkte till Pismo beach igår. Var himla fint och vågorna var höga. Massor av folk som surfade. Och det kändes verkligen som en surfstad som stannat i tiden. Kändes som vi åkt tillbaka till 80-talet. Det var mysigt. Det var också första gången i usa som jag varit i en stad där de flesta jag mötte var ganska så överviktiga. 
 
Det är någonting speciellt med usa alltså. Önskar jag kunde stanna här. Plugga här igen. Jag känner mig så otroligt hemma här. Som ett lugn infinner sig djupt inne i själen på mig, om vi nu har sådana. Jag kan nog inte förklara det på ett annat sätt än att jag känns som hemma, som att det är här jag borde vara. Vill inte tillbaka till Växjö. Jag hade ett så otroligt bra jullov hemma också, tillsammans med min familj och mina vänner. Inte underligt att jag känner mig så ensam i Växjö när alla de som får mig att må så bra och som jag är så bekväm med inte finns där. Växjö är en mysig stad. Jag vet att jag inte hade varit lyckligare av att stanna i Västervik, men jag saknar att ha de jag älskar nära. 
 
MEN jag tänker försöka göra det nya året så bra som möjligt. Det har börjat bra i alla fall. Mitt nyårslöfte är att prova på och lära mig så många nya saker som möjligt. Tyckte det kunde vara lite kul. 
 
Hoppas ni alla har det bra. Ska fortsätta leta artiklar nu. 
N~
 
 

†††††††††††††††††††††††††

Natson

Natalie

RSS 2.0