Bara några månader kvar

 
 
Det har känts som sommar idag, mitt humör har varit på sommarhumör. Vädret har inte varit något speciellt, men jag har lyssnat på härlig musik och städat mitt rum. Och tänkt somriga tankar. Vill sitta på en filt i gräset, med mina vänner, ha med mig goda saker, lyssna på härliga låtar, spela spel, snacka skit, dricka och skratta en massa. Längtar så himla mycket. 
 

Jag sträcker ut en hand

 
Den 16 mars öppnas anmälan till högskolorna och universiteten inför höstterminen här i Sverige. Som ni vet har jag varit väldigt osäker på vad jag ska göra i framtiden. Jag vet fortfarande inte det till hundra procent. Men på senaste tiden har det tänts en eld inom mig.
Det började redan förra året, när jag läste Intercultural communication. Den kursen handlade om kultur, och olika sorters kulturer. Under de första veckorna fick vi gå tillbaka och undersöka våra egna personliga kulturer. Vem är jag? Vart kommer jag från? Vad är det som har påverkat och skapat den personen jag är idag? När jag gick tillbaka insåg jag verkligen hur glad jag är över att jag växte upp där jag växte upp, i ett område fullt av människor med bakgrunder från hela jorden. Mina bästa vänner hade föräldrar från Indien, Irak, Polen, Ukraina, Somalien och Thailand. Jag gick på en skola där säkert mer än hälften hade föräldrar vars urpsrung inte var helt svenskt. Där fick vi lära oss att alla människor har samma värde, och den 24e Oktober varje år firade vi FN-dagen. Då ritade vi flaggar, lärde oss om andra länder, hade föreställningar för skolan och våra föräldrar där vi sjöng sånger som ''en för alla, alla för en'' och ''sträck ut din hand''.
Efter vi pratat om vår egna kultur, skulle vi läsa böcker - läsa någons berättelse, sätta in oss i den personens värld, ha empati. Jag läste om en man som rymt från ett fängelseläger i Nord Korea. Trots att han och jag är väldigt olika, och jag inte alltid tyckte att han gjorde rätt, kunde jag se saker från hans sida, jag förstod varför han gjorde de valen han gjorde. Kanske hade jag det också om jag växt upp som han. 
Vi åkte på en studieresa till Los Angeles där vi besökte Museum of Tolerance, som handlar om rasism, hur vi dömer människor utan att ens känna dem och handlade det till stor del om förintelsen under andra världskriget. Vi fick läsa och lära oss om saker som hänt eller händer i världen just nu, om krig och hatbrott. Vi satt i en ring på golvet och lyssnade på en judisk kvinna som lyckades fly undan nazisterna i Polen för att hon inte såg typiskt judisk ut. Sedan fick vi lyssna på två män som berättade samma historia, men från sina perspektiv. Den ena mannen var homosexuell. Han blev nedslagen och nästan dödad när han var mycket ung, den andre var en föredetta nazist och mannen som nästan dödade honom. Av en slump hamnade de på samma arbetsplats på museet, och idag kallar de varandra för vänner. 
Vårt sista arbete handlade om mänskliga rättigheter. Vi skulle välja ett land och ett problem i det landet som bröt mot några av våra mänskliga rättigheter. Min grupp valde att skriva om barnarbete i Kina. Innan dess hade jag aldrig ens tänkt på vilka mina mänskliga rättigheter är. Det känns bara självklart. Jag har ju växt upp i ett land som Sverige, så jag har haft tur. 
Hela den här kursen var en resa, och det var då jag insåg att jag vill jobba med mänskliga rättigheter och hjälpa människor i nöd.
Så när datumet är här, den 16 mars, kommer jag söka in till program som handlar om just detta. Jag vill göra skillnad i världen, och jag tänker börja nu. 
 
Speciellt de senaste veckorna, har jag läst på mycket om rasism. Jag har tänkt mycket på rasism, på feminism, på orättvisor i världen. Och jag har bestämt mig för att jag inte tänker hålla tyst längre. När någon säger något förnedrande tänker jag inte hålla käften. Det var en speciell händelse som verkligen väckte det. Jag tänker inte skriva om just den händelsen, men jag blev chockad och det var den chocken som startade allt. 
Men jag tänkte beskriva vad som hände mig här på Miroi igår. 
Jag bestämde mig för att sitta kvar på lunchen idag eftersom jag inte vill lägga ut pengar varje dag. När lunchen börjar närma sig sitt slut kommer en av killarna in med en låda chokladbollar. Han öppnar paketet och bjuder en annan man som sitter mitt emot honom. Den här mannen tar upp en och konstaterar högt att det är en negerboll. Killen han fick den av rättar honom och säger att det heter chokladboll. Men mannen håller fast vid att det ska heta negerboll, för det är nämligen det han växt upp med och han vill inte ändra på det. En annan tjej håller med honom. 
Jag och en annan brud tar båda av oss våra headset, tittar på varandra och genom blickarna vi gav förstod vi att vi tänkte backa upp varandra. Hon säger till honom att det visst heter chokladboll, man säger inte n-ordet längre. Detta skapar då en diskussion, rätt kortlivad, men väldigt arg. Jag får höra fraser som: "Då tar jag illa vid mig att det heter vitlök'', "Då är det rasistiskt att det heter Finska pinnar'' och ''Det står negerboll i gamla kokböcker."
Låt mig ta hand om var och en av de här lite snabbt och varför dessa argument inte fungerar.
Vitlök - Vit är en färg. Vit har aldrig varit ett skällsord. Löken är vit, därför heter det vitlök. En chokladboll är brun med vit cocos på, inte svart vilket n-ordet härstammar från.
Finska pinnar - Finland är ett land. Man konstaterar helt enkelt att de kommer från Finland. Finland är inget skällsord. Jag är själv halvfinsk och skulle aldrig ta illa vid mig om någon kallade mig finsk, på samma sätt som jag aldrig skulle ta illa vid om någon kallade mig svensk. Om jag säger Grekisk mat syftar jag helt enkelt på att maten kommer från Grekland. Det finns inget land som heter som n-ordet. 
Gamla kokböcker - Precis. De är gamla, man använde det ordet förr för att vita tyckte att de hade rätten att trycka ner svarta människor genom att kalla dem för n-ordet, eftersom man då tyckte att de inte var lika mycket värda. Och på samma sätt som de tyckte de hade rätten att ta över deras länder, förslava dem eller helt enkelt massmörda dem. Jag frågade faktiskt mannen om han fortfarande kallade svarta för n-ordet, eftersom man sa det förr. Han blev jävligt arg på mig. 
Sedan förklarade tjejen att hon tänkte fortsätta att kalla det för detta eftersom hon har sagt det i hela sitt liv och hon kan inte ändra på sig. Det är tydligen skitsvårt att byta namn på en bakelse. Vet inte om jag är ett geni eftersom jag gjort det hur lätt som helst (tror inte ens jag kallat det annat än chokladboll eftersom n-ordet har varit ett skällsord sen jag föddes), eller om det bara råkar vara så att hon har otroligt lågt IQ. Det finns många människor som lyckats bryta sina drogberoenden, som bara för att deras föräldrar slog dem som barn inte slår sina egna, människor som väljer en annan väg än den som banats upp för dem. Så hur kan det vara så svårt att byta namn på en liten bakelse?
Efter vi slutat prata om det och det varit tyst ett tag börjar de snacka om hur ''pepparkaksgubbar inte är välkomna i luciatåg längre'', hur det är ''rasistiskt att sjunga svenska nationalsången'' och att ''man inte får gå i kyrkan på skolavslutningar längre på grund av alla muslimer''. Ingen av dessa påstående är korrekt och det var ungefär då jag insåg att det inte går att snacka med de här människorna för de vill inte lyssna ändå. 
 
Jag säger så här, om du tror att det är okej att du använder ord eller handlingar för att förnedra personer på grund av deras kultur, är du, överraskning!, rasist. Du kanske inte vill inse det själv eller inte har tänkt på det förut, men innan du blir aslack på mig och vill börja säga att jag har fel tycker jag du ska ta en timma och tänka igenom om det verkligen är så jävla svårt att sluta säga saker som ''blatte'', ''neger'', ''bögjävel'' och ''jävla muslimer'' bara för att du växt upp med det. Är det verkligen så svårt för dig att försöka sätta dig in i en annan människas skor? Att bryta ett dåligt beteende? Att lyssna? Det finns andra sätt du kan vara arg på människor på. Du behöver inte kränka dem på grund av att de inte är exakt som du. Och du behöver inte hålla med dem om det de säger heller. Men förstå att det vita privilegiet är en sanning, och om du är vit har du verkligen ingen jävla aning om hur det känns att få höra n-ordet. Det gör inte jag heller, men jag vågar försöka förstå. Och jag tänker lägga ner min själ i att skapa en mer rättvis värld för alla och där meningen ''alla är lika mycket värda'' är verklighet. 
N~
 

24 Februari 2015, Tisdag

 Untitled | via Tumblr
 
Har haft en jättefin helg hos Lisa. Åkte dit sent i fredags. Vi satt uppe till två, åt godis och bara snackade. I lördags gick vi en sväng på stan, åt lunch på Subway och sen spenderade vi sex timmar på en bio. Vi såg på Cirkeln. Den är 2½h lång. Två timmar och tjugo minuter in går bradlarmet, mitt i klimax när det är som mest spännande. Vi fick stå ute i snöovädret en stund, tills de sa att det var lugnt igen. Sen fick vi två biobiljetter (Lisa råkade få tre). Så vi bestämde oss för att ta en av dem och se på nästa som gick vid nio. Ville inte gå därifrån utan att ha sett slutet. Och den var grymt bra. Så bra. Är jävligt nöjd med hur den blev, och speciellt alla huvudkaraktärer. Hoppas de får så de kan spela in uppföljarna. 
Igår satt vi hemma bara, snackade och njöt av att solen lös in i lägenheten. Åkte hem sent. Tåget hade krockat med en traktor, så jag fick åka buss gratis. Känns nästan som jag tjänade pengar på att åka dit i helgen. Skönt. 
 
Igår och idag har jag suttit på Miroi och räknat matte. Går sakta framåt. Har börjat på en väldigt låg nivå så jag verkligen kan arbeta mig uppåt. Känns som det nog kommer sakta tillbaka. Har inte ätit lunch så min mage håller på att snacka en massa, vilket är lite irriterande. Är för övrigt rätt förbannad just nu på ett par personer i den här klassen. Tänkte att jag skulle skriva ett till inlägg om det. Handlar nämligen om rasism. Tänker inte vara tyst längre och det fick de här människorna reda på.
Ska för övrigt till gymmet efteråt. Kommer bli skönt att få ur mig all ilska. Sen får vi se om något mer händer idag. Hoppas ni har det bra.
N~
 
 
 

†††††††††††††††††††††††††

Natson

Natalie

RSS 2.0