Arbetsintervju på H&M

 
Är åter tillbaka i Norrköping. Anledningen den här gången var för min intervju på H&M. Jag har varit nervös i tre dagar nu. Tankar som kommer de gilla mig? Kommer jag göra bort mig? etc.
I alla fall så har jag varit på den nu - och det gick bra. Kom dit tidigt, blev intervjuad av butikschefen och chefen för deras visual merchandising. Båda två grymt trevliga. Så det kändes bra. De ställde mig frågor som vem jag är, varför jag vill jobba där, vart jag ser mig själv om tio år etc. Var bara mig själv till hundra procent och försökte svara så ärligt och bra som möjligt.
De frågade mig även vad jag visste om H&M. Och jag blev helt blank i huvudet. Jag vet en hel del, så vart ska jag börja liksom? Det är så brett. Så jag satt där som ett frågetecken, hahah. Åh. Det kändes så hemskt. Kändes som jag förstörde allting i det ögonblicket. Men samtalet flöt på vidare sen. Jag berättade att det var en rätt stor skillnad på hur man är mot kunder i Sverige och USA, och att jag tyckte det var rätt coolt. 
Det var en härlig konversation mellan oss, de verkade tycka om mig och i slutet frågade hon mig om det var okej om de ringde mig om de någonsin behövde hjälp. Stort JA på det. Det känns bra faktiskt. Jag känner fortfarande av min nervositet i kroppen, av någon anledning. Men jag är glad. Väldigt glad. 
Det skulle vara så grymt att få jobba där. Hoppas hoppas! Även om det bara är några timmar då och då. 
N~

INFP

Nästan tio år sedan
 
Jag får lite panik ibland, sådär mitt i natten. Har haft svårt att somna innan tre på senaste tiden, vilket jag inte är så glad i. I alla fall, panik för att jag vet så lite om min framtid. Det känns som att ALLA jag känner håller på att studera och faktiskt kommer någonstans i sina liv, medan jag är fast här. Nu vet jag ju egentligen att det inte är så till hundra procent, men det är så för den övervägande delen. 
 
Mest stressad är jag över att inte ha något jobb. Jag är också stressad över att jag inte vet vad jag vill hålla på med i framtiden. Så jag bestämde mig i natt för att leta upp lite tips. 
Först var det för hur man kan bättra på sitt personliga brev, för ärligt talat känns inte mina sådär 100%. Sen ledde det till att jag letade hur man kan komma på vad man vill jobba med i framtiden. Så jag gjorde ett personlighetstest. Jag har gjort det innan, men jag tänkte inte så mycket på det då. 
 
I alla fall. Det här testet kallas för MBTI eller Myers-Briggs Type Indicator. Här svarar man på x antal frågor och sedan får man ut vad sin personlighetstyp är. Jag är INFP, som står för Introvert, Intuition, Känsla och Perception. 
Sån här test funkar inte för alla, man kanske inte känner igen sig, men jag gör det när jag läser om allt. Och när jag får upp vad som skulle passa mig bra att jobba med känns det också som det är på rätt spår. Frågan är fortfarande bara vad? 
* Psykologi
* Journalistik
* Undervisning
* Rådgivning
är några av dem. 
 
Jag är ärligt talat så förvirrad. Lärare är alltid något som jag tänkt på. Men sen tar det typ fem år att plugga till också. 
 
"Då deras inre värden och övertygelser i hög grad styr allt vad de gör i livet, är det viktigt att de sysslar med något som är meningsfullt och betydelsefullt för dem." - från Jobbsafari.
Om det ändå hade varit enklare. 
N~

Det börjar kännas bra igen

 
Som många säkert har märkt så har jag inte varit speciellt glad på senaste tiden. 
Det har varit på grund av tankar som att jag inte kommer åka tillbaka till Santa Barbara, att jag inte har något jobb och saker att göra om dagarna, jag har inga pengar, att Charles är ända där borta och att de flesta av mina vänner bor i andra städer och pluggar. Sen blir jag fast i lilla Västervik som inte har så mycket att erbjuda och som framför allt är tomt på liv. 
 
Det var bra för mig att komma hit till Norrköping. Att komma till en större stad där mer händer. Det får mig att vakna till. Att känna att livet faktiskt är ganska bra. Jag behöver se att det finns liv och att saker händer. 
Under tiden här har jag lämnat ut en hel del cvn. Igår gick jag till H&M och fick ett nummer som jag ringde idag. Så jag har typ intervju där på tisdag. Jag säger typ eftersom det inte är för ett jobb just nu. Butikschefen sa att det inte fanns något nu, men att hon gärna pratade med mig ändå. Så jag är grymt glad över det!
 
Jag kommer in i depperioder ibland. Och det funkar inte riktigt när andra säger åt mig att vara gladare och tänk så här etc etc. Det är först när jag börjar tröttna på mig själv och bestämmer mig att jag vill göra något åt det som jag kan ändra på mig. Så känner jag just nu. Att jag är trött på att höra mig själv klaga så mycket. Så jag vill ändra på det. Har börjat ge mig själv små mål att uppfylla, försöker att inte stressa mig själv med att tänka att jag behöver göra det här nu nu nu. Ger mig tid istället. Det löser sig till slut.
N~

†††††††††††††††††††††††††

Natson

Natalie

RSS 2.0