20 Oktober 2014, Måndag

 
Jag glömmer nog bort att den här bloggen existerar ibland. 
Det har inte hänt så jättemycket sen senast. Dagarna går liksom. I lördags firade vi Loi Krahtong med alla Thailändare i Västervik. Jag hade grymt kul och maten var så sjukt god, som vanligt. Sörjer bara över att jag inte fick något med mig hem. 
 
Har bestämt mig för att åka till USA i mellandagarna och stanna till i mitten av Januari ungefär. Längtar. I mitt huvud håller jag på att skissa upp en plan lite. I vår vill jag leta jobb överallt. I Norge, England, Sverige, Danmark... whatever. Överallt bara. Vill också göra högskoleprovet och söka skolor till hösten. Mitt liv är himla rörigt just nu. Vad som kommer hända med mig vet jag inte. Vi får se helt enkelt. Måste skriva ner det på papper tror jag. 
N~

Önskar allt vore lite enklare

 
Nu var det ett tag sen igen. 
De senaste veckorna har varit mest ner. Jag har stressat så mycket över min situation att det är sjukt. Jag kan inte somna, har ont i magen hela tiden, känner mig på gränsen till att gråta. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. 
Jag blir rädd för små idiotiska saker. Som på arbetsförmedlingen sa det att "Det ser dåligt ut om du har ett hål i ditt cv". Och jag har tänkt på det så mycket. Om jag inte får jobb innan december, kommer det vara ett stort gapande hål sen maj. Vad kommer då folk tycka om mig? 
Jag lägger så mycket vikt i vad andra kommer tycka om mig, samtidigt känner jag mig så sjukt självisk just nu, och jag hatar det. Det har kommit till den punkten då jag känner att jag inte tycker om mig själv längre.
Jag hatar den här känslan. Oro för framtiden, för att jag inte vet vad som kommer hända. Önskar att det kunde vara mer självklart. Vill bara komma på vad jag vill göra så jag kan börja plugga, men ingenting känns rätt. Jag hatar att vara där jag är just nu. Jag visste att det här skulle hända när jag kom tillbaka från usa. Det var det här jag var så rädd för, att det skulle bli precis som hösten innan jag åkte. 
Hemma hela dagarna med inget att göra, känner mig i vägen, dåliga sömnrutiner, mår dåligt över att inte göra någonting produktivt, ingen energi till någonting. Samtidigt frågar alla alltid om jag har hittat något än, och jag vill bara skrika dem i ansiktet att nej, det har jag fan inte. 
Blir så nedstämd och opepp på att ens försöka, men jag vet att det inte går att ge upp för då är allt kört. 
Har övervägt så många gånger att bara packa en väska och gå, bara försvinna. Vill ingenting hellre just nu.
N~

†††††††††††††††††††††††††

Natson

Natalie

RSS 2.0