Saknaden

 
Jag är hemma i Västervik igen. 
Det känns helt otroligt att jag inte kommer återvända till Santa Barbara. Jag kan inte sluta gråta. Jag har gråtit nästan non-stop sen kvällen innan jag åkte.
Jag och Charles tog en promenad. Vi pratade om oss, om våra liv i Santa Barbara och om framtiden. Sen fick jag somna jämte honom en sista gång. På morgonen hade vi vår sista date, och sen åkte vi till LAX. 
Vi har inte gjort slut, men det känns nästan som det. Jag kan inte beskriva det som något annat än rent hjärtekrossande. Tanken på att inte längra kunna bo i staden jag älskar så mycket, och att få vara med den finaste människan jag någonsin träffat, det är otroligt tungt. 
Jag kan verkligen inte sluta gråta. Och jag kan inte sova. Jag har varit vaken i sisådär 36 timmar. Min kropp är helt slut, men mitt huvud är fyllt utav tankar, oro och ångest. 
Jag önskar att jag kunde vara glad av att äntligen vara hemma. Jag vet att många är glada över att jag är tillbaka, och jag är grymt glad över att få träffa alla igen. Men jag kan inte släppa känslan att jag gjort det största misstaget i mitt liv i och med att komma tillbaka hit. Jag är så arg på världen. Varför måste det vara så svårt att kunna bosätta sig där? Om jag kunde skulle jag inte tveka en sekund. 
Fattar inte hur jag kan vara så himla ledsen, men det är jag. Helt sjukt. Längtar tillbaka redan så otroligt jävla mycket. Jag antar att det är för att jag vet att jag inte kommer åka tillbaka. 
Charles ska försöka komma i Augusti. Längtar desperat till det. 
N~

Sista tiden nu

 
Skolan är över och jag har en vecka kvar i Amerika. 
Jag fick A i alla mina kurser utom dinosaurs som jag fick no pass i, och running som jag bara fick ett C i. Jag är sjukt nöjd med mina betyg. Sen skolan har slutat har vi mest chillat. Gått på stan, varit på bio, käkat ute och igår åkte vi till en outlet i Camarillo. 
Vi är utflyttade ur lägenheten. Har fått säga hej då till en massa folk. Astrid och Stine är i Sverige, Isabelle och Medea är på roadtrips och åker imorgon. Amanda och jag bor hos Charles just nu, tillsammans med hans tre roomies och fyra till av Nathans kompisar som är på besök. Fullt hus! Tre av dem träffade vi den första terminen vi var här. 
Jag fyller år imorgon. Vilket känns helt cp. 21 år. Kan knappt fatta det. Vet inte riktigt vad som händer då. På fredag drar jag, Amanda och Charles till Orange County i alla fall, hem till Charles. Och på söndag åker vi till Apple Valley, som ligger mitt ute i ingenstans, för att hälsa på Charles mormor och morfar. Ska bli kul. 
 
Ville bara uppdatera lite. Ha det bäst!
N~
 

†††††††††††††††††††††††††

Natson

Natalie

RSS 2.0